En häst jag saknar är Sauron. Innan Chassen var han den häst jag kom absolut närmast och med honom hittades det på så mycket bus och andra roliga saker! Med honom har jag bland annat tränat presisionskörning, ridit till jobbet, blivit avbockad ner i en sjö, farit till mormor och morfars sommarstuga och massor med annat!
Sauron är en welshponny och just nu bor han så vitt jag vet i Sundsvall eller Övik.

Jag glömde bort att skriva utmaningen igår, så idag kommer det två stycken.
Dag 7 - Min bakgrund
Jag är inte helt säker på vad som menas med den här rubriken, men jag kan berätta lite om min bakgrund i hästvärlden, hur jag började rida och så.
Jag började rida på ridskolan i Lycksele, som Lappmarksryttarna hade hand om. Jag red på söndagskvällar och för Sara Danilesson. (Gud vad svårt det var att skriva, ni får ha överseende med att det blir jättehackigt och konstigt). Jag har ingen aning om när, men efter ett tag började jag även följa med pappas jobbarkompis Kicki till hennes stall och rida hennes hästar; Mimosa och Mavve. Fast jag red på ridskolan samtisigt, det gjorde jag ända till stallet såldes och LMR flyttade därifrån förra vintern. Efter ett halvår blev det så att Kicki skulle flytta till Umeå, så jag blev hästlös igen. Men inte allt för länge som tur var, mammas jobbarkompis Gabbi red förut och hon hade en jättefin dressyrponny som hennes lillasyster Mikaela just hade växt ur och slutat tävla eftersom hon fyllt 18. Jag började sköta och rida Silver, som hon hette, två gånger i veckan - lördagar och tisdagar. Silver var jättefin när hon jobbade, men hon var lite som Chassen, väldigt bekväm av sig och arbetar inte utan anledning. Därför blev det väl inte så mycket dressyr av det hela, men vi hade roligt och hon fick röra på sig eftersom Mikaela var förstor för henne och inte riktigt hann med att rida henne så mycket som hon behövde. Silver var dock väldigt gammal, och i Januari bara drygt ett halvår efter jag hade börjat rida henne dog hon på grund av en tumör i luftstrupen som täppte igen den så hon inte kunde andas. Tumören hade troligtvis funnits där flera år utan att orsaka henne någon smärta, men tillslut blev den för stor.
Nu var jakten på en ny häst snabbt igång, även om jag sörjde Silver, det blir tomt med att gå tillbaka från att rida tre gånger i veckan till att "bara" rida en gång i veckan. Och så saknade jag känslan av att höra ihop med någon speciell häst, att riktigt lära känna någon. Vi letade med ljus och lykta och tillslut hamnade jag hos Marie på Tanne och fick börja rida hennes sambos barns B-ponny Sauron varannan vecka då de var hos sin mamma. Sauron var liten och vit och jättesöt, helt klart sötaste och charmigaste hästen jag nånsin mött. Efter ett tag fick jag börja rida Sauron oftare och oftare allt eftersom barnen tappade intresset för han och han fick bättre kondis och behövde mer motion. Mot slutet av tiden med Sauron red jag han i princip varje dag då han inte skulle rida och Marie frågade om vi ville ta han på foder. Jag hade Sauron¨på foder under en sommar ungefär, medans vi började leta efter en större ponny. Mamma tyckte att vi lika gärna kunde köpa en som storleksmässigt passade bättre när vi ändå betalade så mycket som det kostar att ha en egen häst. Och nu kommer då Chassen in i bilden, han var den tredje och sista hästen jag provred. Det värsta är att jag inte ville köpa han från början, han var alldeles för snäll och loj och det tog mig flera varv i paddocken innan jag fick han att fatta galopp när jag provred första gången. Men mamma tyckte han var så snäll så vi for och provred igen. Den här gången for vi ut och när vi galopperade slängde han sig åt sidan så jag föll av, och av nån anledning började jag tycka bättre om han då, kanske för han började kännas lite mer levande på något sätt. Nu är jag superglad att jag for och provred den där andra gången, för nu är jag ju ägare till världens bästa ponny!



Dag 8 - Pinsammaste situationen med hästar
Jag har väl inte gjort något superpinsamt vad jag kan minnas, mest små piniga saker som inte spelar så stor roll. De störra sakerna har jag väl förträngt eller något. Men en sak som kanske inte är pinig egentligen, men som jag skäms för är att jag helt seriöst har stått och gråtit på en tävlingsplats för att det gick så dåligt, både för att jag var besviken på mig själv, men också på Chassen eftersom han var superenvis och vägrade ut sig på ett hinder han hoppat två gånger tidigare den dagen.
En annan lite pinsam sak är att när jag skulle hoppa upp barbacka på Sauron en gång tog jag i lite för mycket och var otroligt nära att åka ner igen på andra sidan, som tur var det bara min lillasyster som var med och såg det hända!