Tillbaka till startsidan

Framsteg

Skrivet: 2011-02-06 Klockan: 01:25:21, I kategorin: Hoppning, Kommentarer: 0, Kommentera här

Just nu sitter jag och kollar på lite bilder och så, och jag kan inte riktigt släppa hur sjukt mycket Chassen har gjort för min ridning, och framför allt min höjdrädsla! Här om dagen red jag barbacka men hann inte blogga om det, och i vilket fall hade någon plockat in två helt dugliga hinderstöd i ridhuset, vilket gjorde att jag inte kunde låta bli att hoppa, om ni känner mig så var det självklart..!
I vilket fall så fick jag sluta när det låg upp mot en och tio ungefär eftersom jag inte vågade försöka hoppa det eftersom a) jag red barbacka b) jag hade ingen säkerhetsväst eftersom jag inte tänkt hoppa c) jag var ensam i ridhuset. Men det var inte höjden eller rädslan att Chassen som skulle göra något som gjorde att jag inte försökte, jag liteade fullt ut på att han skulle hoppa utan att tvärnita eller så, det var bara min egen förmåga att sitta kvar och konsekvenserna av en ofrivillig avsittning som skrämde mig.
Det jag vill komma till med den här krusidulliga texten är att jag är stolt och glad över mina framsteg som jag har gjort tack vare Chassen, det har hjälpt mig så sjukt mycket att sitta på en häst som jag vet kommer hoppa när vi kommer till ett hinder (om han inte då är på surhumör och stannar typ 3 meter framför det), att inte bbehöva oroa mig över mer än hur jag rider och inte ens tveka på höjderna. Alla borde få en Chassen!

Två bilder från förra året, båda gångerna jag hoppade var det maxat, det högsta jag vågade hoppa. Speciellt i Maj, innan jag riktigt lärt känna Chassen och inte litade helt 100 på honom än. Jag minns att jag egentligen inte riktigt vågade hoppa, men att vi inte hade någon till bom att ha på marken, så vi var tvugna att ha regnbågen och då gick inte hindret att ha lägre än sådär. Första gången jag vände upp (eller alla gångerna, men framför allt första) var jag näst intill livrädd och det bara växte och växte till ett höghus som vi skulle hoppa.
Fast känslan när jag var över var så härlig att ni inte kan ana hur lättad jag var när vi, dock inte särskilt vackert, landade på andra sidan!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress:

Blogg:

Kommentar:

Kom ihåg mig?
Trackback