De flesta har väl läst detta inlägg som Ingrid (Dressyrmupparna) skrev för någon dag sedan?
I alla fall, själv skrev jag en hiskeligt lång kommentar då jag inte riktigt kan ta klar ställning då jag i princip tycker att Ingrid (och för all del alla andra över 18 år) kan bestämma över sitt eget huvud och hurudvida de ska använda hjälm vid ridning. Men samtidigt är Linn och Ingrid (och andra storbloggare) stora förebilder vare sig de vill det eller inte.

Det som jag inte förstår är hur folk kan mena att Linn och Ingrid inte alls behöver bry sig om vilken målgrupp deras blogg har, hur man kan kommentera inlägget med saker som: "Det är ändå föräldrarna som har ansvaret" eller "Ni säger ju inte åt någon att rida utan hjälm". Hur man inte kan förstå att man som äldre automatsikt blir en förebild, och att även om föräldrarna finns till och säger stopp när ungen vill rida utan hjälm så präntas det in i skallen att när den och den fyllde arton slutade den använda hjälm osv. så den dag ungdomen i fråga fyller arton kanske lämnar hjälmen på hyllan oftare än den tas fram vid ridning.

Och att man kan ta dessa personer i sånt fullständigt försvar att man bara skämmer ut sig själv. T ex då jag och några andra kommenterat med att de borde nog trots allt kanske inte publicera bilder då de rider utan hjälm eftersom de vad de än vill är stora förebilder fick som svar att "Linn och Ingrid gör väl som de själva vill, sluta läsa bloggen om de gör så fel då!". Det är väl mest bara pinsamt?

Och så avslutar jag med en liten tanke som slog mig ett par dar sen:
Även om världscupryttarna har en större anledning att vara någons största förebild i och med sin ryttarförmåga så är en bloggare som man lär känna på ett mycket större och personligare plan mycket lättare att ta åt sig som en förebild.

En sak som jag säkert inte är ensam om att tycka är att om en blogg är välskriven så blir den så sjukt mycket bättre. Hur språket är spelar mindre roll, även om jag personligen tycker det är trevligare att läsa texter som är någolunda bearbetade och inte innehåller svordomar och liknande.
Att man använder punkt och stor bokstav på rätt ställe och har lagomt med styckesindelning, alltså att själva texten är korrekt ur sådan synvinkel är också viktigt såklart. Om en blogg inte skriver med stor bokstav vid namn, i början av mening osv. så tappar jag lusten att läsa jättefort och förmodligen kikar jag inte in igen.

Särskrivning är en annan sak som jag inte klarar av, det är nog det värsta jag vet. Jag klarar bara inte av det, och jag kan inte förstå hur en del som är i min egen ålder kan skriva saker som: Blå klocka (syftar på blomman), snö gubbe eller rid pass t. ex. Det börjar direkt klia i mina fingrar och jag kan inte längre koncentrera mig på vad jag läser.



När det kommer till just bloggar då så är det även bra att välja ett lättläst och lagomt stort teckensnitt till inläggen. Är storleken på texten för stor blir det hackigt när man läser, man får nästan scrolla ner efter varje avslutad mening, och lika illa om texten är för liten. Det blir klottrigt och man får koncentrera sig så mycket på att se vad som står så man inte kan ta till sig hela texten som en helhet.
Av samma princip så ska man kanske inte välja ett teckensnitt med väldigt mycket krusiduller och liknande till sin blogg. Det blir väldigt lätt för grötigt och man måste ha för stor text för att det ska gå bra att se vad det står.
Själv tycker jag bäst om teckensnitt som Arial eller Sans som inte har några klackar (jämför med Times New Roman).

Smilisar hör inte heller de hemma på en blogg enligt mig, även om jag älskar dem då jag tjattar eller smsar med någon - då är de overderliga! Men just på en blogg blir resultatet bara dåligt, det känns inte som om bloggaren har lagt ner tid på inlägget utan bara klottrat ner något lika snabbt som man skriver ett sms i princip. Nej strunta i smilisarna så ökar chanserna att jag vill fortsätta läsa din blogg.

Det sista som gör en text mer läsvärd och ökar känslan av att någon har lagt ner tid och engagemang på den är om man inte använder ord som typ, asså, licksom osv. Försök alltid förklara så bra som möjligt, och använd lagomt svåra ord. Allt för krångliga ord blir inte bra det heller, beroende på vilken målgrupp texten riktar sig till kommer de som läser den att få svårt att förstå vad du menar.
Och så ska såklart minst 98% av alla ord vara rättstavade, ord som man har råkat kasta om bokstäverna i räknas även de som felstavade även om man oftast fårstår vad som skulle stå där.

Vill nu avsluta med att skriva att jag är långt ifrån den perfekta skribenten själv. Speciellt här på bloggen då jag ofta slarvar själv när jag skriver, kastar om bokstäver och helt enkelt inte alltid lägger ner den tid jag borde på varje inlägg!