Privero fick gå ut på tur i skogen i skritt. Jag hade det mysigt och satt och sjöng div. mer eller mindre kända låtar och så. Det gick helt problemfritt förutom att vi var på väg in i en tall ett tag innan vi han räta upp oss. Privero är så söt, han halkar och snubblar och bara: "Oj! Aaah! En rot, vars ska vi gå nu? Oooh! Hjälp! Sten.. Eeehm?! Hallå här kan vi inte gå! Oj! Gaaah!" osv. osv. Han vinglar lite fram och tillbaka på stigen och måste hela tiden titta vars han går. Det blir ju lite skillnad för mig som mest är van att bara sitta och göra ingenting ute i skogen, Chassen går ju bara längs stigen och så är det bra så.

Chassen fick jobba lite mer för jag bestämde mig för att köra galoppintervaller, det blev ca 800 meter sammanlagt åtta gånger med skrittpauser mellan varje vända. Chassen tyckte jag var skitjobbig som hela tiden vände hemmifrån igen, men när han väl kom upp i galopp så höll han den nässtan hela tiden, även när det blev jobbigt. Det är så sött nör jag kör galoppintervaller med Chassen, jag bara sitter och gungar med i galoppen och driver lite med sätet, och så har jag långa tyglar. Sötast var idag också då jag lånade Majas hack för att testa det igen på Chassen och hans underläpp hängde och slängde hela tiden!

Idag for jag och Chassen ut en ordentlig sväng på ca 12 km i nästan två timmar. Jag hade inte tänk att det skulle vara så långt eller ta så lång tid, men lite optimistisk får man lov att vara utan att bli straffad. I alla fall så blev Chassen rätt så trött på slutet, men bitvis då jag red ordentligt var han så sjukt fin i formen också!

Vi står ju på bete i Tuvträsk. Och där började jag då alltså, sen for vi längs rakan, och svängde av mot Myrholma, där Golle, Ramiiro och Fiffi är på bete (Bredvid stora vägen, där vi gjorde en 90-graderssväng). Från Myrholma tog vi Magdalenastigen till Bolles väg och vidare till Tanne. Från Tanne for vi andra vägen som går tillbaka till rakan och sen hem till Tuvträsk igen.

Idag var jag ute och red en runda med Chassen. Började med golfrundan som för övrigt kryllade av "livsfarliga klubbsvingare" alias helt normala golfspelare. Sen for vi ner längs ponderosa och över vägen till monsterbacken där vi klättrade upp och ner fem gånger. Då var jag inte bara matte, utan även även jättedum i huvudet. Det är ju nämligen jobbigt att klättra tycker Chassen. Så när vi kom hem var han rejält svettig.

Idag for jag direkt till stallet efter skolan och for ut en sväng med Chassen. Började med stigen upp bakom ridhuset så han fick klättra lite och sen så fortsatte vi längs vägen som går där upp i skogen med lite galopp. På vändplanen som är i slutet av vägen passade jag på att kolla av honom lite i formen och så så det blev lite voltarbete i båda varven, han kändes fin men ganska seg då jag varken hade sporrar eller spö, och mina "vackra" ponnyskänklingar lyssnade han inget vidare på, så då fick det helt enkelt bli lite segt. Sen fortsatte vi längs hygget och bort till stigen med monsterbacken, som vi först klättrade ner för och sen upp och ner igen. Sen for vi hemmåt från stigen på andra sidan vägen när man kommer ponderosa, och efter den blev jag så sugen på att hoppa så vig tog småskutten som går upp bakom Chassens gamla elhage och sen skrittade jag av.

Testade också det blåa schabraket med Chasmir-brodyr till hoppsadeln, trodde det skulle vara lite för stort, men om man bara drog upp det ordentligt vid manken så funkade det super. Blir förmodligen blir det det jag använder i Sikeå när det är hopptävling i slutet av Maj, bara jag hinner tvätta det.

Idag var jag och Chassen ute på en skrittur längs golfrundan och sen också stigen som börjar där golfrundan slutar, riktigt trevligt att komma ut i skogen igen nu när alla stigar töat fram!

Idag skrittade jag ut med Maja och Privve mot Lyckan en bit. Chassen var pigg och lite på tårna från början eftersom det blåste rätt rejält. Fast jag blir ju bara glad när han är så, lite variation från "Jag döööör! Kan vi inte stannaaa??"-humöret som han brukar ha.

Tänkte göra en copycat av div andra bloggare (vet faktiskt inte vem som var först med idén) och lägga upp en karta med de ridvägar som finns runt stallet.

Glömde ringa in stallet, men det ligger där det gula och det lila strecket nästan möts med ändarna, precis över den undre 365-rutan.
På vintern kan man inte rida alla vägar, eftersom vi är aldeles för dåliga på att trampa upp stigar och det är ganska steningt runt om de flesta så jag vågar mig inte riktigt ut och leta reda på stigarna nu.
Gula strecket är den så kallade golfrundan, den går lika bra att rida åt båda hållen och namnet kommer från att man rider bredvid golfbanan en bit (det som nätt och jämt ryms på bilden). Den tar ca 30 minuter att skritta och på sommaren finns det en stig inne i skogen som man kan gå också, och den följer grusvägen ganska nära från och med att det svänger upp från botten på bilden tills det gör en 90 graders sväng, där kommer man ut på vägen igen.
Om man tar det gula strecket och fortsätter längs det mörkblåa långa har man ponderosavägen, den är jättebra för galoppträning då det inte är särsilt mycket bildar och den sluttar bara lite. Längst bort kommer man till Lycksbäcken och mycket längre än så brukar jag aldrig rida då det tar frygt en timme dit och tillbaka om man travar och galopperar mest.
Från ponderosa kan man svänga av på flera olika mindre vägar. Den första som är en bit av golfrundan har en annan stig som går ifrån den också, det turkosa strecket. Den är rolig och mysig och om man lägger till den på golfrundan tar det kanske 50 minuter.
Der rosa strecket är nästa avtagsväg och i slutet av den finns en superliten stig (ljusblåa strecket) som jag bara ridit en gång, och då fick jag björnfrossa, det var riktigt snårigt och nära vattnet, men jag ska ta med mig nån på den i sommar, för om man inte börjar inbilla sig björnar borde den va ganska mysig. Den här stigen mynnar ut på den turkosa större stigen.
Slutet av den turkosa stigen är kyrkvägen, den slutar längst bak i det vita strecket med rostugan, en liten stuga som kyrkan äger. Där brukar vi bo ibland på typ lov och så om vi har gäster så vi inte ryms alla hemma hos oss. I alla fall, på kyrkvägen (som då är en bit av turkosa + vita) finns en liten avtagsväg (röd) som bara är en kort backe och en vändplan, där brukar jag ibland rida lite på volt om jag får lust, men underlaget är grusväg och inte det bästa.
Det svarta strecket är en stig under kraftledningen precis längs med ponderosa en bit. Där brukar jag rida om jag känner att  jag inte kommer orka hoppa av och sparka bort skiten om Chassen skulle bli nödig (sommarstugeägarna blir supersura om man lämnar högar på vägen).
Det nästintill osynliga mörkturkosa strecket är en annan liten stig som är ganska mysig, dock ligger det massa gamla djurben och en skalle från en älg (?) längs den så jag som är lätträdd brukar inte rida där själv så ofta.. haha
Det gröna strecket är Lyckanvägen. Det är blandat cykelväg och grusväg och den är ganska trevlig att rida. Det finns ganska många små "badplatser" där man kan bada med hästarna på sommaren längs den. Längst bort tar den "slut" typ som ponderosa tar "slut", så där brukar jag bara vända, men Maja visade en mysig stig som sk aha massa mindre stigar också senast vi var där, men jag klarar inte av att rita ut det. I alla fall kunde man rida som en cirkel och vända istället för att vända på vägen.
Det lila strecket är en runda uppe på berget bakom ridhuset. En bit av ridturen går på en grusväg som man får svänga av från innan man hamnar mitt bland villorna på Norräng. Här är det för övrigt superviktigt att plocka all skit eftersom många går med hundarna efter den.
Det blåa strecket här är en stig under kraftledningen som man kan rida också om man vill.
Om man rider längs det oranga strecket är det en bitvis ganska stening stig men den är känd som "ridstigen" så man behöver inte sparka undan skiten. Med den kommer man till en backe upp mot ett vindskydd som är rolig att galoppera i och därefter en stig udner kraftledningen. Den stigen leder ändå bort till lyckan och där kan man vända eller rida över en gård och sen ta gröna vägen tillbaka.
Den mörkgröna stigen som är nästan osynlig är en superfin stig som går ner från kraftledningen och kommer till början av galoppbacken. Den brukar jag använda för att slippa vända.

For ut barbacke en sväng på ganska exakt 35 minuter. Det gick superbra och även om jag bara skulle skritta så kunde jag inte låta bli att ta galopp upp för backen vid brevlådorna på golfrundan och att ha han lite i form då och då. Det blev lite skänkelvikningar i skritt och trav, halter och övergångar och han kändes faktiskt riktigt fin. Men mest skritt på långa tyglar.

Idag följde jag med Maja ut och red iväg mot Lyckan, hon visade en jättefin väg så man slapp vända och rida tillbaka direkt utan det blev mer som en runda! Chassen tittade även  idag misstänksamt på den farliga soptunnan och så hittade vi jättefarligt skräp vid sidan av vägen.. Annars skötte han sig superfint och var pigg och glad.

Idag for jag och Chassen ut i blåsten mot Lyckan. Vi hann med att se både livsfarliga soptunnor, livsfarliga renar och livsfarliga bilar med släp, bara så ni vet licksom, så ni riktigt uppskattar att vi överlevde så jag kan blogga nu.
Chassen brydde sig inte så mycket om att det blåste, men när vi kom till där renarna gått blev allt farligt, ett tag i alla fall. När vi nästan var hemma mötte vi bilen med släp. Chassen verkligen hatar bilar med släp som det ligger något löst i, så det skramlar. Där har vi ett uppdrag för pappa i sommar, hyra ett släp, lasta på något skramligt och köra förbi betet lite då och då så han förhoppningsvis vänjer sig.

Idag for jag ut till stallet ganska driekt efter skolan, eller ja, innan det blev mörkt i alla fall. Jag for ut med Chassen i ungefär en timme mot Lyckan, det blev mest galopp så han skulel få flåsa lite och så, såklart skrittade och travade jag i början och slutet och även lite grann mellan galopperna, men som sagt, mest galopp. Chassen tyckte det var jätteroligt, men jobbigt. När vi kom hem till stallet igen var han så svettig att han fick stå inne kanske en kvart medans jag fixade fodret och så med fleecetäcke för att torka upp innan han fick gå ut igen..

Idag hade jag tänkt rida i ridhuset, men brukshundsklubben var där, dom är det varje torsdag. Men hur många gånger tror ni jag kommer ihåg det?
Istället för att vänta en och en halv timme for jag ut och skrittade med Linnéa och Golle. Det var mysigt med fullmåne och nästan lika ljust som på dagen, fast kallt. Det är roligt hur mycket man kan prata med folk om. Och precis som Linnéa sa ikväll: Egentligen känner man ju inte folket i stallet så bra. Men träffar alla i princip varje dag, men hur mycket vet man egentligen? Man klarar lätt av att prata med varandra i timmar, men .. ska jag vara ärlig vet jag inte mycket om alla på stallet. Och ändå känns i alla fall alla ponnytjejer som vilka kompisar som helst..

När jag kom till stallet hade det precis börjat skymma så det gick superfort att bli klar, men rätt motivation funkar allt! Idag for jag och Chassen golfrundan men väger med mer vanlig väg och mindre stig. När jag ridit nästan hela vägen och kom till där jag brukar börja skritta av vände jag och tog hela rundan baklänges också då det bara gått kanske 25 minuter. Sammanlagt blev det kanske 45 minuter, ett bevis på att Chassen går fortare när man kommer närmare stallet..

Åh, jag längtar efter att hoppa. Måste verkligen be pappa att hjälpa mig och leta reda hinderstöden bakom stora ridbanan och tills dess får alla hålla tummarna för att dom är någolunda fräscha, bara tillräckligt så de inte ramlar ihop duger!

Kom just hem från stallet. Idag red jag och Linnéa ut golfrundan, jag hade inte tänkt rida ut för det är på gränsen för att det är för kallt*, men jag var inge vidare tagg på dressyr eller något liknande heller så då följde jag med när hon frågade.



* Jag tänkte bre ut mig lite om att jag saknar min tid på Tanne. Då bangade jag inte för att rida för att det var kallt. Det hände ofta att jag for ut och galopperade eller red ett ordentligt dressyrpass ute när det var 25 minus. Saknar den tiden, skulle vara så skönt att inte vara "beroende" av ridhuset som jag typ är nu.

Nu sitter jag och tittar på Harry Potter och De vises sten, och är just klar med att hjälpa syrran att designa sin blogg, dock är inte headern klar då hon ville rita en bild till den som hon ska göra typ imorgon, länk till hennes blogg.
Idag for jag och Chassen ut i skogen på en skrittur, dock missbedömde jag lite och tog en runda som tar typ en timma när man travar och galopperar rätt så mycket, så vi var ute i nästan en och en halv timme, men mysigt var det och jag sjöng julsånger för full hals för att skrämma bort eventuella björnar som inte gått i ide av okänd anlidning. Fast det var också för att jag fick som julstämning med all snö i träden!

För det mesta bryr sig inte Chassen om att det är mörkt, inte idag heller. Jag tror han tycker att det är ganska bra faktiskt, eftersom jag mest skrittar när det mörkt så slipper han anstränga sig, vilket är otroligt bra i hans värld, det är ungefär lika fint som att få nobelpriset som att få anstränga sig extra lite.
På hemvägen längs Ponderosa blev vi omkörda av en bil med tillhörande släp.
Monster! Sa Chassen, Monster med bruna New Forestponnysar som favoriträtt!
För att vara på den säkra sidan var vi enligt Chassen tvugna att studsa runt lite extra på stället när släpet/monstret tog sig förbi, så det kunde ta Chassen som en nervös fullblodsgaloppör, som Chassen menade var ungefär som spenat för monstret, jätteäckligt!
Vad det nu var, Monster eller Släp, så överlevde vi episoden och kunde mer eller mindre lugnt skritta hem sista biten.

Idag ska jag och Chassen ta oss ut i det stora mörkret och utsätta oss för livsfarliga skuggor och sånt, eller jag i alla fall. Chassen brukar ta det coolt och en sak som jag uppskattar väldigt mycket när vi rider ut på kvällen är att Chassen har stått på anläggningen x antal år och kan i princip alla ridvägar utantill - mycket bättre än jag alltså. Därför blir det mest skritt på lång tygel och Chassen som navigerar, men det är mysigt det med!