För det mesta bryr sig inte Chassen om att det är mörkt, inte idag heller. Jag tror han tycker att det är ganska bra faktiskt, eftersom jag mest skrittar när det mörkt så slipper han anstränga sig, vilket är otroligt bra i hans värld, det är ungefär lika fint som att få nobelpriset som att få anstränga sig extra lite.
På hemvägen längs Ponderosa blev vi omkörda av en bil med tillhörande släp.
Monster! Sa Chassen, Monster med bruna New Forestponnysar som favoriträtt!
För att vara på den säkra sidan var vi enligt Chassen tvugna att studsa runt lite extra på stället när släpet/monstret tog sig förbi, så det kunde ta Chassen som en nervös fullblodsgaloppör, som Chassen menade var ungefär som spenat för monstret, jätteäckligt!
Vad det nu var, Monster eller Släp, så överlevde vi episoden och kunde mer eller mindre lugnt skritta hem sista biten.