Idag hade jag tänkt rida i ridhuset, men brukshundsklubben var där, dom är det varje torsdag. Men hur många gånger tror ni jag kommer ihåg det?
Istället för att vänta en och en halv timme for jag ut och skrittade med Linnéa och Golle. Det var mysigt med fullmåne och nästan lika ljust som på dagen, fast kallt. Det är roligt hur mycket man kan prata med folk om. Och precis som Linnéa sa ikväll: Egentligen känner man ju inte folket i stallet så bra. Men träffar alla i princip varje dag, men hur mycket vet man egentligen? Man klarar lätt av att prata med varandra i timmar, men .. ska jag vara ärlig vet jag inte mycket om alla på stallet. Och ändå känns i alla fall alla ponnytjejer som vilka kompisar som helst..